En sista gång.
En sista gång tänker jag skriva något riktat till er.
Jag kan bara inte förstå hur ni kan vilja göra såhär mot eran son och bror. Ni verkar inte fatta hur jävla jobbigt det är för honom att tvingas välja mellan familj och kärlek. Eftersom att han valt att stå upp för mig när ni på så många sätt ni kunnat anklagat mig för en miljon olika saker, så kanske ni inser snart att det är mig han vill leva sitt liv med?
Ett år och tre månader är för lång tid för att han som ni påstår "ska inse att jag är ett psykfall och manipulerar honom". Det enda ni bryr er om och alltid har gjort är pengar. Men ett litet heads up, bara för att pengar är allt för er så är det inte allt för Emil. Han trivs uppenbarligen bättre med att leva med någon han älskar och skämma bort denna än att ha 3000 kr i månaden som han enbart spenderade på öl och kebab. Att ni ens försöker påstå att ni vet att de pengar jag fått låna av honom, aldrig kommer ges tillbaka är så jävla lågt att påstå av vuxna människor. Vad vet ni om det? Har ni en enda aning om vad vi kommit överens om? Har ni ens något att yttra er om när det gäller er son på 21år's, ekonomi och kärleksliv? Nej. det har ni faktiskt inte. Men det har ni valt att skita i! Visst ni kan ha en åsikt, visst ni kan förmedla den till Emil, men där ska det ta stopp för en vettig människa. Man beter sig ändå, om ni verkligen tyckt såhär länge kunde ni ha sagt ifrån ordentligt till Emil att vi gillar inte tjejen du är tillsammans med, ska du leva med henne får ni träffas i Eskilstuna. Inte säga till mig att jag ska betala 1000kr i månaden, och när jag då packar o tänker åka hem så säger den ena föräldern "nej strunt i vad hon säger klart du får vara här vi älskar ju dig" .... vad ska jag då tro? Klart jag blir förvirrad....
Men det är skitsamma, poängen med det här är att ni har satt er son i så jävla mycket lidande så ni anar inte! Och att först kasta ut mig och sedan honom, för att komma på att oj, nu saknar vi ju honom.. är kanske inte så genomtänkt? Ni kan liksom inte först ta stryptag på ert barn och skrika far åt helvete, och sen börja skicka sms med att ni saknar honom o vill att han ska komma hem och kramas? Nej fy för er falska människor. Jag är glad att han kommit därifrån, för i ert hem mår man bara dåligt. Jag och många av emils vänner märker vilken mycket bättre människa Emil blivit under det här året! Ni kanske ska inse sanning ni själva istället för att förneka hur ni har det och ta upp allt på fyllan o sms? Finns kanske en anledning att en viss dam sökt gymn. långt åt helvete bort..?
Jag hoppas ni tänker efter så in åt helvete vad ni håller på med. Den enda som lider i allt det här är Emil, och ni påstår att ni vill hans bästa? Det finns ingen större lögn än det!
Jag kan bara inte förstå hur ni kan vilja göra såhär mot eran son och bror. Ni verkar inte fatta hur jävla jobbigt det är för honom att tvingas välja mellan familj och kärlek. Eftersom att han valt att stå upp för mig när ni på så många sätt ni kunnat anklagat mig för en miljon olika saker, så kanske ni inser snart att det är mig han vill leva sitt liv med?
Ett år och tre månader är för lång tid för att han som ni påstår "ska inse att jag är ett psykfall och manipulerar honom". Det enda ni bryr er om och alltid har gjort är pengar. Men ett litet heads up, bara för att pengar är allt för er så är det inte allt för Emil. Han trivs uppenbarligen bättre med att leva med någon han älskar och skämma bort denna än att ha 3000 kr i månaden som han enbart spenderade på öl och kebab. Att ni ens försöker påstå att ni vet att de pengar jag fått låna av honom, aldrig kommer ges tillbaka är så jävla lågt att påstå av vuxna människor. Vad vet ni om det? Har ni en enda aning om vad vi kommit överens om? Har ni ens något att yttra er om när det gäller er son på 21år's, ekonomi och kärleksliv? Nej. det har ni faktiskt inte. Men det har ni valt att skita i! Visst ni kan ha en åsikt, visst ni kan förmedla den till Emil, men där ska det ta stopp för en vettig människa. Man beter sig ändå, om ni verkligen tyckt såhär länge kunde ni ha sagt ifrån ordentligt till Emil att vi gillar inte tjejen du är tillsammans med, ska du leva med henne får ni träffas i Eskilstuna. Inte säga till mig att jag ska betala 1000kr i månaden, och när jag då packar o tänker åka hem så säger den ena föräldern "nej strunt i vad hon säger klart du får vara här vi älskar ju dig" .... vad ska jag då tro? Klart jag blir förvirrad....
Men det är skitsamma, poängen med det här är att ni har satt er son i så jävla mycket lidande så ni anar inte! Och att först kasta ut mig och sedan honom, för att komma på att oj, nu saknar vi ju honom.. är kanske inte så genomtänkt? Ni kan liksom inte först ta stryptag på ert barn och skrika far åt helvete, och sen börja skicka sms med att ni saknar honom o vill att han ska komma hem och kramas? Nej fy för er falska människor. Jag är glad att han kommit därifrån, för i ert hem mår man bara dåligt. Jag och många av emils vänner märker vilken mycket bättre människa Emil blivit under det här året! Ni kanske ska inse sanning ni själva istället för att förneka hur ni har det och ta upp allt på fyllan o sms? Finns kanske en anledning att en viss dam sökt gymn. långt åt helvete bort..?
Jag hoppas ni tänker efter så in åt helvete vad ni håller på med. Den enda som lider i allt det här är Emil, och ni påstår att ni vill hans bästa? Det finns ingen större lögn än det!
Kommentarer
Trackback
