Memory lane

Jag känner det blöta gräset under mig, vinden leker i dess gröna strån.
Jag tittar ut mot det öppna gröna landskapet.
Långt bort i fjärran hör jag kor råma, de står och betar i det frodiga gräset.
En häst gnäggar till bakom mig, den tittar på mig med en finurlig blick, och böjer sedan ner sitt huvud och återgår till sitt gröna gräs.
Jag ser fåglarna flyga högt upp i skyn, bekymmerslösa, fria..
De är kungar över världen ovanför oss.
Jag känner doften av djuren,skogen, det fria livet i naturen.
Det råder stilla lugn.
Jag känner inga bekymmer, allting står helt still.
Den kalla vinden tar tag i mig, det känns som att den försöker lyfta mig mot skyn,
men jag låter mig inte rubbas, för här vill jag sitta förevigt.
Det här är min fristad.

En plats att tänka, en plats att bara vara, en plats att vara lycklig.

Det här är en läxa jag gjorde mitt första år på gymnasiet inom svenskan. Vi fick en uppgift att gå ut, sätta oss någonstans och skriva ner en miljöbeskrivning så detaljerad som möjligt för att resten av klassen sen skulle gissa vart på skolområdet man satt. Jag blev jättenöjd över min text, men tyvärr blev det mer av en fin dikt än beskrivning då det var mycket som försegick i mitt privatliv vid den tidpunkten. Det är sjukt vad tiden går och vad man hinner med att förlora..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0